En ny studie, uppmärksammad i Scientific American, visar att det finns gemensamma biologiska mönster för åldrande hos flera däggdjursarter – inklusive människor. Forskarna analyserade över 11 000 RNA-profiler från möss, råttor, apor och människor och fann att samma grupper av gener är kopplade till åldrande, oavsett art eller vävnad.
Forskarna introducerar begreppet transkriptomisk ålder, ett mått som speglar hur mycket cellskada och biologiskt åldrande som har ackumulerats i en vävnad. Till skillnad från kronologisk ålder ger detta mått en bild av kroppens faktiska biologiska status.
Studien visar att en högre transkriptomisk ålder är starkt kopplad till kroniska sjukdomar, ökad cellskada och högre dödlighet. För att göra metoden tillgänglig för fler forskare har teamet även utvecklat TACO (Transcriptomic Age Calculator Online), ett verktyg som kan beräkna biologisk vävnadsålder utifrån RNA-data.
Resultaten stärker teorin att åldrande är en systemisk process som påverkar olika vävnader och arter på liknande sätt. De nya transkriptomiska klockorna kan därför bli ett viktigt verktyg för att identifiera behandlingar som bromsar åldrandet, förbättrar hälsan och potentiellt förlänger livslängden.
Harvardforskaren David Sinclair beskriver studien som ett betydande genombrott eftersom den bidrar till att förklara själva åldrandeprocessen – inte bara hur lång tid som har gått.
Best Wissen 
Lämna en kommentar