Best Wissen

En stor schweizisk studie bekräftar det många anat: dominansorienterade föreställningar om manlighet är vanliga bland unga män, och de är tätt sammankopplade med misogyni, våldstendenser och motstånd mot jämställdhet. Men forskarnas budskap är inte hopplöst – tvärtom pekar de ut konkreta vägar framåt.

Var tredje ung man hamnar i riskzonen

Studien, som genomfördes av Jacobs Center for Productive Youth Development vid Universitetet i Zürich i samarbete med paraplyorganisationen för schweiziska mans- och fäderorganisationer, bygger på ett representativt urval av över 6 000 personer i åldern 18 till 64 år – och resultaten är svåra att bortse från.

Nästan var tredje man i åldern 18 till 24 år, 31 procent, tillhör gruppen med de högsta poängen på det forskarna kallar M-faktorn – ett mått på restriktiva och dominansorienterade maskulinitetsnormer. Totalt faller 20 procent av alla tillfrågade män, och 7 procent av kvinnorna, in i denna grupp.

Hälften av de unga männen uppger att de är oroade över att ”riktiga män” i allt högre grad marginaliseras i samhället.

Det är siffror som bör tas på allvar – inte för att stämpla unga män, utan för att förstå ett mönster som faktiskt går att förändra.

Vad är egentligen M-faktorn?

Enligt studieledaren Denis Ribeaud, kriminolog och sociolog vid UZH, speglar M-faktorn en attityd som ser ”sann manlighet” som hotad. Den är kopplad till föreställningar om manlig överlägsenhet, våldsbenägenhet, misogyni, förakt för sexuella minoriteter och motstånd mot jämställdhet. ”Våra data visar att alla dessa synsätt hänger tätt samman och kan spåras tillbaka till en gemensam underliggande attityd. Det är ett betydande nytt fynd”, säger Ribeaud.

Det är med andra ord inte fråga om isolerade åsikter. Det är ett sammanhängande världsperspektiv – och det sprids aktivt online.

Manssfären, ett nätverk av onlineforum och sociala mediekanaler som marknadsför extrema former av manlighet, sexism och strategier för att upprätthålla manlig dominans, har fått allt mer uppmärksamhet. Algoritmerna arbetar hårt för att hålla unga män kvar i dessa miljöer, och ju mer isolerad eller misslyckad en ung man känner sig, desto mer mottaglig är han för budskapet.

Det är inte ett individuellt karaktärsfel

En central slutsats i den schweiziska forskningen är att destruktiva maskulinitetsnormer inte primärt handlar om vem man är – utan om vilka förutsättningar man har.

Studien visar att personer med bättre utbildningsmöjligheter och arbetslivsmöjligheter är mindre benägna att ta till sig restriktiva maskulinitetsnormer. Utanförskap, sämre skolresultat och begränsade framtidsutsikter är alltså riskfaktorer – inte moralliga brister.

Det stämmer väl överens med hur andra forskare beskriver fenomenet. Den så kallade ”man box” – en uppsättning oskrivna regler som säger att män ska hålla kontroll, dölja känslor och bevisa sitt värde genom dominans, framgång eller status – skapar ett tryck som smalnar av pojkars liv på ett sätt som drabbar dem lika mycket som omgivningen.

Lösningen börjar i skolan

Forskarna argumenterar för förebyggande insatser som kombinerar social integration med riktade program, och de menar att skolan är den naturliga startpunkten.

Det handlar inte om att hålla föreläsningar om feminism för tonåriga pojkar. Det handlar om att skapa miljöer där unga män faktiskt känner sig sedda och behövda – utan att behöva hävda sig genom dominans.

Erfarenheter från workshoparbete med pojkar visar att när dessa mönster benämns på ett lugnt och respektfullt sätt, känner de flesta pojkar lättnad. De inser att de inte är ensamma om att kämpa med dessa frågor.

Det är ett viktigt fynd: unga män är inte opåverkbara. De är ofta mer mottagliga för alternativa sätt att se på manlighet än vad den offentliga debatten antyder – men de behöver mötas där de är, inte dömas på avstånd.

Vad det innebär för oss i Norden

Schweiz är inte Sverige, men mönstren är troligtvis likartade. Forskning från Equimundo visar att ojämlikhets­orienterade föreställningar om kön och manlighet är levande och väl etablerade globalt, och att de snarare förstärks än försvagas bland unga män – antagandet att den yngre generationen automatiskt är mer jämställd kan inte längre tas för givet.

Det bör leda till reflektion på flera nivåer: i skolan, i arbetslivet och i de sammanhang där unga män faktiskt befinner sig. Att ignorera frågan i hopp om att det löser sig av sig självt är inte ett alternativ – det schweiziska forskarteamet är tydliga med att förebyggande arbete kräver aktiva val och strukturerade insatser.

Den goda nyheten är att det fungerar. Maskulinitet är inte statisk – den formas av miljö, relationer och de berättelser om manlighet som unga män exponeras för. Frågan är bara vilka berättelser vi väljer att erbjuda.