Politisk oenighet är demokratins själva livsluft. Men när motståndaren inte längre ses som en legitim meningsmotståndare, utan som en fiende, förändras spelreglerna. En ny internationell studie visar att så kallad affektiv polarisering gör människor mindre toleranta, mindre benägna att kompromissa och mindre lojala mot demokratiska principer. Även Sverige har anledning att ta varningssignalerna på allvar.

Demokratin bygger inte på att människor tycker likadant. Tvärtom behövs tydliga politiska alternativ, ideologiska konflikter och en livlig debatt för att väljarna ska kunna påverka samhällets riktning. Men det finns en avgörande skillnad mellan att starkt ogilla en motståndares politik och att börja betrakta motståndaren själv som farlig, omoralisk eller illegitim.

Det senare brukar kallas affektiv polarisering. Politiken blir då inte bara en kamp mellan olika idéer, utan mellan grupper som alltmer avskyr och misstänkliggör varandra. När den utvecklingen går tillräckligt långt kan själva demokratin hamna i fara.

Det är slutsatsen i en ny studie där forskare har undersökt sambandet mellan polarisering och demokratiska attityder i nio länder. Resultaten visar att människor som hyser starkt negativa känslor för politiska motståndare också blir mindre toleranta, mindre kompromissvilliga och mindre benägna att försvara demokratiska normer. Studien presenteras av forskning.no.

När motståndaren blir en fiende

Forskarna lät deltagarna ange hur positivt eller negativt de såg på olika partier och deras anhängare. Därefter fick en del av deltagarna ta del av budskapet att människor på olika sidor i politiken ofta har mycket gemensamt. De ombads också själva identifiera minst tre sådana likheter.

Övningen gav tydliga resultat. Deltagarna blev mindre negativt inställda till sina politiska motståndare. Förändringen motsvarade mellan tre och tio punkter på en hundragradig skala – en betydande förflyttning.

När polariseringen minskade blev deltagarna samtidigt mindre villiga att diskriminera politiska motståndare. Deras stöd för demokratiska principer ökade och de blev mer öppna för politiska kompromisser.

Forskarna menar därför att det går att tala om ett orsakssamband. Polarisering sammanfaller inte bara med intolerans och svagare demokratiska attityder. Den bidrar till att skapa dem.

Det avgörande problemet är att människor i ett polariserat samhälle kan börja acceptera odemokratiska metoder, så länge de används av den egna sidan. Angrepp på medier, domstolar eller myndigheter framstår då som mindre allvarliga om de motiveras med att en farlig politisk motståndare måste stoppas. På samma sätt kan valresultat ifrågasättas när ”fel” sida vinner.

Demokratiska normer blir därmed villkorade: de ska gälla för motståndaren, men inte nödvändigtvis för det egna laget.

Demokratier försvagas steg för steg

Utvecklingen måste också ses mot bakgrund av en bredare internationell demokratisk tillbakagång. V-Dem-institutet vid Göteborgs universitet har under flera år dokumenterat hur demokratin försvagas i ett växande antal länder. Tillbakagången sker sällan genom en plötslig militärkupp. I stället urholkas demokratin stegvis genom angrepp på fria medier, domstolars oberoende, oppositionens rättigheter och den offentliga förvaltningens självständighet.

Hög politisk polarisering gör en sådan utveckling lättare. Om väljarna uppfattar motståndarsidan som ett existentiellt hot kan de acceptera att den egna ledaren bryter mot demokratiska normer. V-Dem har också pekat ut desinformation och polarisering som faktorer som driver demokratisk tillbakagång. Enligt institutets demokratirapport har den globala demokratin fortsatt att försvagas och ligger, för den genomsnittliga världsmedborgaren, på nivåer som senast noterades 1985. V-Dems demokratirapport visar hur utvecklingen nu också berör etablerade västliga demokratier.

USA är det tydligaste exemplet på hur långt affektiv polarisering kan gå. Där gav forskarnas försök att minska motsättningarna inte samma effekt som i de övriga undersökta länderna. En möjlig förklaring är att konflikten redan har blivit så djup och så starkt knuten till människors identitet att en enkel övning inte räcker.

Det betyder inte att polariseringen är ofarlig, betonar forskarna. Snarare kan den ha nått en nivå där den blivit särskilt svår att bryta.

Sverige står fortfarande starkt

Sverige befinner sig långt från den amerikanska situationen. Förtroendet för demokratin är fortfarande förhållandevis starkt. I SOM-institutets senaste sammanställning uppgav 77 procent att de var mycket eller ganska nöjda med hur demokratin fungerar i Sverige. Det är ungefär samma nivå som under flera tidigare år och betydligt högre än vid slutet av 1990-talet. SOM-institutets Svenska demokratitrender 1986–2025 visar därmed att det finns ett betydande demokratiskt förtroendekapital.

Samtidigt finns tydliga varningssignaler. Svensk politik har blivit mer blockorienterad och flera frågor – inte minst migration, kriminalitet, klimat, nationalism och synen på Sverigedemokraterna – fungerar allt oftare som markörer för grupptillhörighet. Debatten handlar då inte bara om vilken politik som är bäst, utan om vilka människor som anses anständiga, upplysta, lojala eller ens riktigt svenska.

Misstron mot politiker och medier är också betydande. I Novus demokratirapport från 2025 svarade 44 procent att demokratin i Sverige är hotad. Drygt var tredje ansåg att politiker bidrar till att försvaga demokratin, medan omkring hälften uppfattade att nyhetsmedier driver en egen agenda. Sverige har fortfarande en hög mellanmänsklig tillit, men rapporten varnar för att detta historiska förtroendekapital har försvagats under en längre tid. Novus demokratirapport.

Även samtalsklimatet ger anledning till oro. I SOM-institutets undersökning uppgav 12 procent att de under det senaste året hade utsatts för hot, trakasserier eller våld i samband med att de uttryckt en åsikt i en samhällsfråga. Bland personer som uttryckte politiska åsikter på internet minst en gång i veckan hade 40 procent mött sådana reaktioner online. Rapporten Det demokratiska samtalet 2025 visar hur särskilt de digitala arenorna kan driva fram ett hårdare klimat.

Kompromissen får inte bli ett svek

Polarisering blir särskilt farlig när kompromiss börjar uppfattas som feghet eller förräderi. I en parlamentarisk demokrati som den svenska är kompromisser inte ett misslyckande, utan ofta en förutsättning för att landet ska kunna styras. Om partier inte längre kan samarbeta över blockgränserna riskerar varje val att framställas som en slutstrid där nationens framtid står på spel.

Ansvaret ligger inte bara hos väljarna. Politiker, opinionsbildare och medier påverkar hur motståndarsidan beskrivs. Ett språk där motståndaren ständigt framställs som ond, landsförrädisk eller ett hot mot hela samhället kan vara effektivt för att mobilisera de egna anhängarna. Men priset är att tilliten mellan medborgare försvagas och att det blir svårare att acceptera legitima valresultat och nödvändiga kompromisser.

Den nya forskningen erbjuder samtidigt ett visst hopp. När människor påminns om vad de har gemensamt kan deras motvilja mot politiska motståndare minska. Det handlar inte om att tona ned verkliga ideologiska skillnader eller skapa konstlad enighet. Det handlar om att upprätthålla skillnaden mellan en politisk motståndare och en fiende.

Sverige har fortfarande starka demokratiska institutioner och ett stort förtroendekapital. Men just därför finns också något värdefullt att förlora. Polarisering bryter sällan ned en demokrati över en natt. Den gör det gradvis – genom att misstänksamhet blir normal, kompromisser omöjliga och demokratiska regler något som bara behöver respekteras när den egna sidan vinner.