Protein har blivit ett av livsmedelsbranschens hetaste försäljningsargument. Proteinberikad yoghurt, kaffe, chips, vatten och till och med läsk marknadsförs som ett enkelt sätt att leva hälsosammare. Samtidigt uppmanar träningsprofiler i sociala medier människor att ”maxa” sitt proteinintag. Men en växande mängd forskning pekar på att utvecklingen kan vara på väg åt fel håll – åtminstone för den som inte tränar mycket hårt. Forskning visar snarare att ett alltför högt proteinintag kan påskynda åldrandet och öka risken för flera sjukdomar.

Den slutsatsen bygger framför allt på djurstudier, men forskarna menar att resultaten är tillräckligt konsekventa för att förtjäna större uppmärksamhet. Samtidigt betonar de att protein fortfarande är ett livsnödvändigt näringsämne och att rekommendationerna inte gäller alla.

Ett överskott verkar förkorta livet

I en ny översiktsartikel, där forskare gick igenom mer än 350 tidigare studier, framträder ett tydligt mönster. Möss och råttor som fick en kost med mindre protein levde genomgående längre än djur som åt mer protein. I vissa försök ökade livslängden med över 50 procent.

Det handlar inte om proteinbrist. Djuren fick fortfarande tillräckligt mycket protein för att undvika bristsjukdomar och kunna upprätthålla normala kroppsfunktioner. Skillnaden var att de inte åt mer än vad kroppen faktiskt behövde.

Forskarna menar att resultaten är särskilt intressanta eftersom dagens kosttrend går i motsatt riktning. Många människor får redan i sig mer protein än de behöver, samtidigt som marknaden fylls av proteinberikade produkter.

Kroppen behöver protein – men inte obegränsat

Protein är nödvändigt för att bygga muskler, reparera vävnader och producera en rad viktiga ämnen i kroppen. Problemet uppstår först när intaget överstiger behovet.

När kroppen har använt de essentiella aminosyror som krävs för muskler, organ och andra vävnader återstår ett överskott. Detta används inte till ytterligare muskeluppbyggnad utan omvandlas i stället till energi eller lagras indirekt som fett.

Forskare bakom den nya översikten menar att den utbredda uppfattningen att ”mer protein alltid är bättre” saknar vetenskapligt stöd för stillasittande personer.

Aminosyror kan aktivera kroppens åldrandeprogram

En möjlig förklaring finns i hur vissa aminosyror påverkar cellernas ämnesomsättning.

Protein stimulerar ett biologiskt system som kallas mTORC1. Detta fungerar som en signal till kroppen att det finns gott om näring och att cellerna ska växa och dela sig. På kort sikt är det positivt, men en kroniskt hög aktivering av mTOR har i många studier kopplats till snabbare biologiskt åldrande och ökad risk för flera åldersrelaterade sjukdomar.

När proteinintaget minskar dämpas i stället mTOR-aktiviteten. Då prioriterar cellerna underhåll, reparation och återvinning framför tillväxt, något som i djurförsök har förknippats med längre livslängd.

Detta liknar de mekanismer som länge har observerats vid kalorirestriktion, en av de mest väldokumenterade metoderna för att förlänga livslängden hos försöksdjur.

Hormon som verkar skydda mot åldrande

Proteinbegränsning ökar också nivåerna av hormonet FGF21. Hos möss leder detta till flera förändringar som brukar förknippas med bättre hälsa. Fettförbränningen ökar, blodsockret förbättras och kroppen producerar fler mitokondrier – cellernas kraftverk. Samtidigt minskar mängden vitt fett.

FGF21 verkar dessutom minska mängden så kallade senescenta eller ”zombieceller”. Dessa celler har slutat dela sig men fortsätter att utsöndra inflammatoriska ämnen som tros bidra till åldrandets många sjukdomar, däribland hjärt-kärlsjukdom, diabetes och vissa cancerformer.

Vissa aminosyror verkar särskilt problematiska

Forskarna tror inte att allt protein är lika problematiskt. Intresset riktas allt mer mot vissa specifika aminosyror. En studie som publicerades tidigare i år visade att möss som fick mindre av aminosyran valin levde omkring 23 procent längre. De utvecklade dessutom mindre cancer, hade lägre kroppsfett och visade färre tecken på skörhet.

Liknande resultat har även rapporterats för isoleucin, en annan aminosyra som förekommer rikligt i kött, mejeriprodukter och fisk. Det har väckt intresse för om framtidens behandlingar mot åldrande kanske inte handlar om att minska allt protein, utan om att selektivt begränsa vissa aminosyror eller utveckla läkemedel som påverkar deras metabolism.

Kan belasta njurarna

Ett högt proteinintag har också andra potentiella nackdelar. När protein bryts ned bildas bland annat urea, som måste tas om hand av lever och njurar. Hos friska personer fungerar detta normalt utan problem, men ett kroniskt högt proteinintag kan innebära en ökad belastning, särskilt hos personer med nedsatt njurfunktion.

Dessutom kommer en stor del av proteinet i västerländsk kost från animaliska livsmedel, som ofta också innehåller mycket mättat fett. Ett högt intag av sådana livsmedel har kopplats till ökad risk för hjärt-kärlsjukdom, även om sambanden påverkas av vilken typ av kött och mejeriprodukter det handlar om.

Forskningen gäller främst möss

Trots de lovande resultaten finns viktiga reservationer. Nästan all forskning om proteinrestriktion och livslängd har genomförts på möss och råttor. Människor skiljer sig från försöksdjur på flera viktiga sätt, bland annat hur ämnesomsättningen regleras och hur vi äter under dygnet.

Dessutom finns studier på människor som visar att ett något högre proteinintag kan minska risken för muskelförlust och skörhet hos äldre. Den forskningen ingick inte i den senaste översikten eftersom fokus låg på effekterna av proteinbegränsning. Flera forskare anser därför att det ännu är för tidigt att rekommendera en generell minskning av proteinintaget.

Tränar du mycket gäller andra regler

Forskarna bakom översiktsartikeln betonar också att resultaten framför allt gäller stillasittande personer. Den som styrketränar regelbundet, återhämtar sig efter en skada eller är gravid har ett större proteinbehov. För dessa grupper finns det gott stöd för att ett högre proteinintag kan vara både säkert och fördelaktigt.

Problemet är snarare att många människor med låg fysisk aktivitet äter lika mycket protein som elitmotionärer, trots att kroppen inte har något behov av överskottet.

Proteinhysterin kan vara överdriven

Forskarna vill därför inte avråda människor från protein, utan från överdrifter. Protein är fortfarande ett av kroppens viktigaste näringsämnen. Men den växande forskningen antyder att mer inte alltid är bättre. För den genomsnittliga, stillasittande personen kan ett måttligare proteinintag inte bara vara tillräckligt – det kan också på sikt minska risken för metabola sjukdomar och kanske till och med bidra till ett längre liv.

Samtidigt återstår den avgörande frågan: om de dramatiska effekter som setts hos möss verkligen går att överföra till människor. Först när långsiktiga kliniska studier finns på plats kommer forskarna att kunna ge ett säkert svar.

Mer information här och här.